Ruff, Inca & Jo-Jo

Caroline Karlsson

Vila i frid älskling <3

Livet är bra orättvist ibland, givetvis är allt går bra så ska allt gå redigt åt helvete. Mitt älskade hjärta, min fina pojk. Dina ögon har slocknat, ditt hjärta slog sitt sista slag och nu finns du inte mer. Det är tomt, det är fruktansvärt, finns inget stopp på tårarna som rinner ner för kinderna..

Fick ett samtal 15.50 om att Ruff var dålig, han ville inte ha pannkaka som han vanligtvis glufsar i sig, han la sig och kom inte upp, kroppen hängde inte med, huvudet hängde, han andades inte som han brukar och hyperventilerade, hade munnen öppen osv. Så ganska fort blev de bestämt att hundvakterna/släktingarna skulle hämta mig på skolan, så jävla hjälplös 1,5h ifrån honom. Flera fina vänner som ställde upp, men även fritid och lärare. Fick skjuts till värnamo, mötte upp Gudrun och bror, sen körde jag hem. Öppnar dörren och där ligger inte den Ruff jag känner, hans ögon hade slocknat och jag kände direkt att de var dags, stunden jag fasat för. Han försökte resa sig upp när jag kom iaf, vilket kändes bra att han kände igen mig och försökte. Vi bärde ut honom i bilen, och jag satt hos honom tills vi kom till djursjukhuset, bärde in honom och snälla veterinär Therese kom direkt. Hjärtat sviktade, han hade grymt mkt blåsljud. Något som några veterinärer sagt till mig tidigare, medan andra sagt att det absolut inte  finnns något blåsljud. Prognosen var dålig, hon sa att det gick att röntga men att det förmodligen inte skulle göra någon större skillnad alltså det fanns inget att göra. Det var dags, jag kände det, jag kan inte låta min älskling lida för min och familjens skull. Jag var tvungen att fatta beslutet jag fasat för, beslutet som får en att fundera på varför man skaffar djur egentligen. Att bestämma om någon annnan ska leva eller dö. Beslutet var fattat, kanylerna satt i.

Bad att Pernilla skulle komma och hon kom, sen fick han sömnmedel och somnade lugnt och fint direkt. Därefter avlivningsvätska. Allt gick lugnt och fint, snabbare än vanligt. Inga efterryktningar eller liknande. Min fina pojk, dog i mina armar. Öppnade fönstret, så att hans ande va fri. Något vi brukar göra efter att djurägaren gått, men denna gången var jag djurägaren. Ville inte att min älskling skulle stoppas ner i en säck, så fick bli en kista och skälvklart ville jag vänta lägga ner honom själv och bära honom till kylrummet. Söta Pernilla kom med en blomma som nu ligger i kistan med honom, så gulligt.

Det är fruktansvärt, jag tog beslut att du skulle dö. Att du inte skulle få vara på denna jord mer, men förhoppningsvis springer du på en grön äng nu eller sitter under ditt träd och njuter. Du har inte ont längre, du lider inte längre, men du finns inte hos oss mer. Det är tomt, det är ensamt, det är fruktansvärt. Det känns som en mardröm, det har ju alltid varit du och jag. Så mycket vi gått igenom, så mycket som vi gjort, så mycket som du lärt mig. Tacksam för varje stund.

synd om mammma och pappa som är i sthlm, och inte kommer hem förrän imorgon. SOm inte fick ta förväl om vår fina pojk som tillhört familjen sen han var i 5  års åldern.

Tack alla fina vänner som dels ställde upp på skolan, alla som smsat, ringt osv. Sandra, Pernilla och Therese på djursjukhuset, uppfödare Lisa och Katarina & Björn som jag fick Ruff av. Ni anar inte va det betyder, tack ❤

Älskling, jag saknar dig. Jag älskar dig.

Vila i frid älskling, 5 maj 1998 – 9 februari 2011 ❤

Annonser

9 februari, 2011 Posted by | Ruff | 10 kommentarer

älsklings Ruff

Vad sägs om att bjuda på lite gamla bilder, bilder som jag faktiskt aldrig hade tänkt visa såhär. Bilder från 2004 och framåt 😉

Debut: Lydnad Ruff & jag tsm
Även utst den dagen 🙂
Barsebäck, 2005

Debut lydnad: fotgående, snettsittande

 

20041022 fick Emmie och Ruff sina efterlängtade valpar, StarWatcher´s Thelma & StarWatcher´s Louise.

Första gången Ruff fick träffa sina valpar, min snälla kille 🙂

Ruff och hans bror Anton

Ruff och hans syster Rossa

 

Ruff

Min finaste kille

En av våra första utställningar tillsammans,
Ronneby 2005

Min finaste, finaste kille, så mycket jag har lärt mig av dig och fått uppleva. En sån fin vän, hur fasiken ska man kunna ta ett så svårt beslut då. Den som funnits vid ens sida så länge. Vad vill du, vad kan du och vad orkar du. Var går gränsen för ett värdigt liv? Såg nu på skk att de ändrat så att jag står som ägare, efter mer än 6 år tillsammans. Min älskade pojk!  

19 december, 2010 Posted by | Ruff | Lämna en kommentar

Mankhöjden på hundarna

Nu har Anna och jag mätt hundarna 🙂

Inca är 52 cm Ideal tik aussie: 46-54 cm

Ruff är 60 cm Ideal hane airedale: 58-61 cm

Mira är 55 cm Ideal tik golden: 51-56 cm

Vilket innebär att Inca inte är så liten som jag tycker 😉 Men som man då ser så är alla tre hundarna ganska stora, ska vi sen räkna på vikt när man är ute och går med alla tre eller kanske fler 😉 Så är det minst 85 kg, ahah, tur de är lydiga och snälla, ibland 😉

Idag har vi varit och tränat med söndagsgänget, vardagsträning blir det framförallt men som är viktiga även till lydnaden. Vi körde blandannat inkallning med GOTT KÖTT som störning och Platsliggning med bollar som störning. Roligt och så kul att se alla hundarna göra framsteg redan. Dock blir det inget för mig oich Inca nästa söndag, för då tävlar vi i Moheda!

22 november, 2009 Posted by | Hundlivet, Inca, Ruff, Träning, Uncategorized | Lämna en kommentar

Medlemsmöte hundungdom

Inte så mycket att skriva om idag, fortfarande sjuk och så. Hundarna tycker det är skönt när jag är hemma iallafall..

Vill iallafall tala om för alla hundungdomar i Växjö (närheten osv.. ) att imorgon har vi i Växjö hundungdom vårat medlemsmöte, se till att vara där och gör just Din röst hörd !! http://www.hundungdom.com

Förövrigt så efter önskan att jag ska vara lite mer detaljerad i mitt tänkande här på bloggen, så varför inte börja med höft och armbågsröntgen? Båda ska röntgas, det är helt klart! Självklart vill man dels veta hur det är med ens egen hund men även hjälpa till med rasutvecklingen så gott man kan 🙂 Men då är frågan när? Ja 1-1,5(2) år rekomenderas ju på dessa raser.. 1 tycker jag är för tidigt och ja runt 1,5-2 försent. Sedan ska det också passas in när det funkar dels på djursjukhuset och även med min skola. Så därför funderar jag på v 8 då är lillan 1 år och ca 4 månader, när jag har sportlov. Vore inte det perfekt ? Lite sent kanske.. Men ställt frågan till Carina, så får vi se vad hon säger 🙂 Alla åsikter mottages, och även när syskonen ska röntgas ! Intressant fråga, tycker jag och spännande! Ruff röntgades när han var ca 6 år om jag inte har fel, strax efter att han blivit min fick vi frågan om StarWatchers fick ta valpar på honom, klart men då måste han givetvis vara höftröntgad först!
Ögonlysning med, om jag inte har helt fel så ska det väl helst göras varje år? Eller jag vet inte, förmodligen inte. Men jag vill gärna göra det nu oavsett, för att veta att allt är rätt 🙂 Sedan i januari ska lillfröken ha sista sprutan för utomlands, då har det gått 1 år sedan första. Skönt att ha det klart sen!

Mycket som ska tänkas på, och jag vill iallafall vara ute i god tid. Sedan måste Ruff ta blodprov, ska försöka se om någon har tid att hjälpa oss nästa vecka och att jag kanske kan jobba lite. medecin för nyår ska fixas och ny hundmat ska också inhandlas nästa vecka. Ja, mycket med djursjukhuset närmsta tiden, men som tur är så är det inget allvarligt ( eller jo, Ruffs blodprover är ganska..) !

Trött som tusan iallaflal, så nu blir det sängen. Godnattt, nu ska jag bara få min lilla hund att förstå att vi inte ska pusssas mer utan sova 😉

17 november, 2009 Posted by | Hundlivet, Inca, Ruff, Uncategorized | Lämna en kommentar