Ruff, Inca & Jo-Jo

Caroline Karlsson

Ett helt år av saknad, Ruff 980505-110209

Livet är bra orättvist ibland, givetvis när allt går bra så ska allt gå redigt åt helvete. Mitt älskade hjärta, min fina pojk. Dina ögon har slocknat, ditt hjärta slog sitt sista slag och nu finns du inte mer. Det är tomt, det är fruktansvärt, finns inget stopp på tårarna som rinner ner för kinderna.. (från inlägget för exakt ett år sedan)

 

För ett år sedan, ett helt jävla år sedan, lämnade den finaste killen oss. Det har hänt så mycket på detta år, både bra och dåliga saker. Och jag saknar verkligen att burra in mig i Ruffs mysiga päls och bara ligga på golvet med honom. För de har alltid varit han och jag, i så många år. Det finns så mycket att berätta, saker som vi gjort, saker som bara han och jag gjort och så fruktansvärt mycket han har lärt mig. Jag saknar ha en galen airedaleterrier i mitt liv, men jag tror aldrig att jag kommer våga skaffa en igen..

 

Även om jag vet att jag tog rätt beslut, så har jag tvekat en miljon gånger på om det verkligen var rätt. För det var jag och ingen annan som tog beslutet, det svåraste jävligaste val jag någonsin gjort samtidigt som på ett sätt det enklaste. Min älskade bästa vän skulle inte få lida, vilket hade hänt om jag inte gjorde valet som tog ditt liv ifrån oss. Jag kommer aldrig glömma allt med dig, och heller inte när du låg på min arm och jag gjord så dina ögon slocknade, och ditt hjärta slog sitt sista slag och så du inte finns hos oss mer.

 

Livet är bra jävla orättvist, det skulle alltid vara du och jag sa vi ju, det var vi två som sedan blev fyra med småtjejerna, de galna tjejerna som drog dig i skägget och var allmänt överjävliga samtidigt som de såg upp till dig. Fortfarande räknar jag till tre, och varje gång i ett helt jävla år har det saknats en.

Vi saknar dig, vi älskar dig, det är tomt.

Annonser

9 februari, 2012 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar