Ruff, Inca & Jo-Jo

Caroline Karlsson

Äntligen vår, hundträning och valp!

Äntligen kan man vara ute och lägga spår! ägnade dagen åt att spåra med Leif och Leah samt mina två tjejer. La ett spår till Jo-Jo på ett kalhygge på ca 500 m som hon gjorde lysande! Det enda att klaga på var tempot som var något högt! Inca fick ett i skogen även det på 500 m, dock svårare än Jo-Jos. Gick bra, dock var det lite klurigt på något ställe men hon har inte spårat på väldigt länge sen och då var det viltspår. Sen fick hon även gå Leifs och Leahs spår då Leif bara la ner apporterna igen, och det gick jätte bra!

Därefter åkte jag och hämtade valp, en liten aussie/BC på ca 5mån.

Efter det åkte vi till skogen så alla tre hundarna fick leka lite och lära känna varandra lite mer. Därefter hem och sen tog vi kväll!

Äntligen vår, äntligen hundträning och det är underbart!

Annonser

26 februari, 2012 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

WOooow vilka hundar!

Idag måste jag faktiskt säga WOOOW och klappa mig själv på axeln, för visst är det så vi måste få göra ibland trots vad alla andra säger? För oftast är det faktiskt så att det är lite tabu att skriva något positivt och berömma sig själv eller sina hundar. Jag är lycklig för jag har de absolut bästa hundarna för mig, och så hoppas jag att alla kan säga om sina hundar. För visst är det så att det viktigaste är att de passar en själv, sen skit samma vad alla andra säger. Jag är lycklig idag för att båda mina hundar hade en gryyyymt bra attityd på lydnadsträningen. Inca körde jag fokus på att hon inte ska släppa i helt om samt svängar, snabba läggande, fjärr och inkallning. Härligt fokus!

Sen till Jo-Jo, wow vilken hund hon har blivit! Hon har blivit så cool i träningen, hon går inte längre upp för högt i stress så det blir okontrollerat och bara skäller. Under dagens träning skällde hon en gång, men det var också när jag drog upp henne inför snabba läggande. Vi körde även ligg i fotposition som hon gjorde super snyggt och testade nu även att lägga kedja lite inför läggande under gång. Hon fixade nu ingång-fotgående-snabbt läggande. Åååh jag är så glad, hon bara växer och växer!

Jag är glad att jag jobbat så länge med grunderna med Jo-Jo, låtit henne vara valp och inte stressat så mycket. Jag är glad att vi ännu inte satt ihop alla moment utan fortfarande jobbar på med delarna, för de är faktiskt sååå mycket viktigare än man tror. Jag är glad att vi kommit med på tävlingslydnadskurs i smålandsstenar även denna vår, med start imorgon. Nytt är även att jag kommer numera gå kurs med båda tjejerna, en på måndagar och den andra på torsdagar. Kommer bli super!

Ibland måste man få skryta över sina hundar, men samtidigt är jag minst lika glad för andras framgång. Vilket jag tycker är otroligt viktigt, för utan varandra och varandras stöttning så kommer vi faktiskt ingenstans.

Nu ska jag fortsätta kolla på house och få älskling till att inte snarka så förbaskat tills jag ska sova ❤

15 februari, 2012 Posted by | Uncategorized | 1 kommentar

ridning, vbk möte, hundträningg

Idag har jag och hundarna varit flitiga, vi började förmiddagen med en tur till stallet. Jag red Dina, och Julia och Sofia gick med varsin häst och sen fick alla fyra hundarna springa och leka. En tur på lite mer än 1,5 h blev det och det var super mysigt!

Därefter åkte jag och hundarna hem, tog det lite lugnt och städade rummet, lagade lunch och lite annat smått och gott. På kvällen åkte vi på årsmöte för VBK och ja, alltid roligt med sånt tycker jag. Numera är jag också suppleant i deras valberedning.

Efter mötet tränade jag hundarna. Det har verkligen gjort dem gott att inte ha regelbunden och super seriös träning på ett par veckor. Båda var riktigt taggade, och Jo-Jo som varit lite svår att nå från och till då polletten inte riktigt trillat ner i träningen gjorde riktigt fina ingångar och fotgående med riktigt härlig attityd. Jo-Jo fick även tränat inkallningar, hopp-sitt, ligg i utgångsposition som aldrig funkat tidigare, men idag gjorde hon det sådär super snyggt som jag vill hon ska!

Inca fick mycket träning med attityden i linförigheten, hon var riktigt pepp. Träning i läggande under gång, tempot. hopp-sitt-hopp samt inkallningstempo.

Nöjd med flickorna! 😀

 

Alla hjärtans dag idag med, och visst är det mysigt men samtidigt gäller det ju att visa kärlek varje dag och inte bara för att det är just alla hjärtans dag. ELler hur? Hade älskling fått vara ledig imorgon hade vi vatt i stockholm nu, men han va tvungen jobba imorgon så får bli sthlm en helg senare. Så vi ska fira alla hjärtans dag imorgon om han nu inet måste jobba på torsdag. Då får vi fira det senare, löser sig alltid.
Imorgon ska jag tvätta lite, städa vidare på rummet, promenera med hundarna och träna lydnad är tanken. Sen hoppas jag älskling kan komma på kvällen!

 

Fick ett annat tråkigt besked idag. 31/1 var jag med om en bilolycka, och har därefter haft hjärnskakning vilket gjort att jag inte kunnat vara på prakiken eller jobba. Och jag har två veckor efter det fortfarande ont i huvudet, givetvis bättre men inte fullt bra än. Så mycket som jag gjort idag har jag inte orkat på länge. Beskedet var från försäkringsbolaget att de inte kan utse vem som är skyldig efterosm vi säger olika saker. jag vet att jag inte är skyldig, så jag köper inte det. Utan jag ska gå vidare med detta, så långt som det är värt att gå.

 

Ny dag imorgon, så först slöslappa till house och sen sova, sov gott allesammans!

14 februari, 2012 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

Ett helt år av saknad, Ruff 980505-110209

Livet är bra orättvist ibland, givetvis när allt går bra så ska allt gå redigt åt helvete. Mitt älskade hjärta, min fina pojk. Dina ögon har slocknat, ditt hjärta slog sitt sista slag och nu finns du inte mer. Det är tomt, det är fruktansvärt, finns inget stopp på tårarna som rinner ner för kinderna.. (från inlägget för exakt ett år sedan)

 

För ett år sedan, ett helt jävla år sedan, lämnade den finaste killen oss. Det har hänt så mycket på detta år, både bra och dåliga saker. Och jag saknar verkligen att burra in mig i Ruffs mysiga päls och bara ligga på golvet med honom. För de har alltid varit han och jag, i så många år. Det finns så mycket att berätta, saker som vi gjort, saker som bara han och jag gjort och så fruktansvärt mycket han har lärt mig. Jag saknar ha en galen airedaleterrier i mitt liv, men jag tror aldrig att jag kommer våga skaffa en igen..

 

Även om jag vet att jag tog rätt beslut, så har jag tvekat en miljon gånger på om det verkligen var rätt. För det var jag och ingen annan som tog beslutet, det svåraste jävligaste val jag någonsin gjort samtidigt som på ett sätt det enklaste. Min älskade bästa vän skulle inte få lida, vilket hade hänt om jag inte gjorde valet som tog ditt liv ifrån oss. Jag kommer aldrig glömma allt med dig, och heller inte när du låg på min arm och jag gjord så dina ögon slocknade, och ditt hjärta slog sitt sista slag och så du inte finns hos oss mer.

 

Livet är bra jävla orättvist, det skulle alltid vara du och jag sa vi ju, det var vi två som sedan blev fyra med småtjejerna, de galna tjejerna som drog dig i skägget och var allmänt överjävliga samtidigt som de såg upp till dig. Fortfarande räknar jag till tre, och varje gång i ett helt jävla år har det saknats en.

Vi saknar dig, vi älskar dig, det är tomt.

9 februari, 2012 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar