Ruff, Inca & Jo-Jo

Caroline Karlsson

ifall du kunde se igenom mig har du fortfarande inte kraften att förstå mig.

för det är tungt, tufft och så äckligt jävla tomt. Tårarna rinner ner, försöker vara stark men vägrar inse att jag aldrig mer kommer få se dig, aldrig mer få gosa med dig, pussa dig, krama dig. Även om jag de två senaste dygnen tvekat ett antal gånger ifall jag verkligen tog rätt beslut, för hur vet man det egentligen? Så vet jag nog innerst inne att det var bäst för alla på detta sättet, det hade inte gått och han hade fått lida på ett sätt jag inte hade klarat av att se. Jag trodde det gick att förbereda sig, för vi har ändå pratat om det här ett tag. Men det går aldrig förbereda sig på något sånt här, åh älskling jag saknar dig.

Allt spelas upp i mitt huvud hela tiden, från det att jag fick samtalet om att han va dålig, tills jag kom hem och såg honom, till veterinären och hur snabbt han blev ännu sämre och tills han låg där död. Kan inte få bort bilderna ur huvudet, gah blir tokig av saknad. Bara den saken att gå ner på morgonen dagen efter och att inte bli mött av min älskling, eller sitta i soffan och hans bädd är tom eller ge mat till bara två hundar.

Satte mig på tåget igår med endast Inca med, lätt och smidigt mot skolan. Orkade inte gå på några lektioner eller skriva prov, men va tvungen hämta lite grejor som körkortsboken då jag inte är på skolan förrän efter uppskrivning/uppkörning. klarade inte vara hemma, med alla minnen. Lite mindre än ett dygn blev de, även om de inte riktigt blev som de va tänkt så är jag ändå glad att jag åkte. SKönt att träffa alla igen, få något att göra och inte allt som påminner om det som hänt. Fina vänner, än en gång är jag så tacksam för att jag bytt skola för folket är grymt!  ❤

Måste tänka positivt, kan inte bara gnälla så därför ska jag berätta om min fina Inca. Robin hade henne på bussen från skolan till värnamo, sen tog jag över henne och vi väntade en timme på stationen i värnamo på tåget. Då låg hon på rygg och myste för sig själv, och alla log mot henne. Min fina tjejja. På tåget lägger hon sig likadant, sen låg hon o tittade på några ungdomar, la huvudet på sne o fånade sig, så de fick sig några fina skratt. Sen fick hon komma upp i mitt knä, då log hon och pussades, myste o höll på, så alla tittade på henne och ja även de fick sig ett skratt åt min fiina tjej. Ååh hon är så lätt att ha att göra med, så fin, så otroligt go!

I helgen blir det ta det lugnt, stå ut med att vara hemma och alla minnen. Plugga körkortsteori så mycket jag bara orkar, tack stress jag älskar dig verkligen, not. Skönt när de är klart.

Det skulle vara vi fyra, det är så det var och så det borde vara. Nu står vi tre kvar, med många fina minnen men en grym saknad av världens finaste kille!

Annonser

11 februari, 2011 - Posted by | Uncategorized

1 kommentar »

  1. Tänker på dig vännen, finns här när du än behöver! <33

    Kommentar av Sara R | 13 februari, 2011 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: